fredag 28 april 2017

Rebootnätter

Har jag berättat för er om rebootnätter? Jag tror inte det. Nu ska jag berätta för er om rebootnätter.

Ni vet ibland när man känner att allt man har att göra liksom bara växer på hög, och det börjar bli ett reellt problem att dygnet bara har 24 timmar? Man kommer hem och är helt utmattad och orkar inte göra nånting, delvis för att man är så jävla stressad, och så går man och lägger sig och sover och sen vaknar man och måste gå hemifrån igen och sakerna som behöver fixas akut blir bara fler och fler och allt blir smutsigare och smutsigare och man har inte en chans att hinna ikapp.

Förr eller senare kommer det då en sån natt där man vaknar typ 2-3 och inte kan somna om, och bara ligger och vrider sig och allt man behöver göra rasar som ett jordskred i huvudet. Då händer det att jag går upp. Städar, duschar, byter lakan. Skickar mejl, betalar räkningar, går igenom posthögen innanför dörren. Natten får bli en parentes i tiden, några extra timmar som står utanför tiden, och ångesten får bli energin som driver en framåt. Skriver listor, prioriterar bort, slänger det som inte var så jävla viktigt egentligen. Äter frukost, tar på fina kläder och sminkar mig. Åker till skolan eller jobbet, bestämmer mig för att äta lunch ute och bara ta att jag är lite extra trött en dag. Kommer hem till en ren lägenhet, med lösta kriser och en plan för hur jag ska hantera tillvaron.

Reboot! Tillvaron är omstartad, med ett rent papper.

torsdag 27 april 2017

Om två timmar ska jag på arbetsintervju!

Jag är nervös. Eller mer orolig eller nervös skulle jag säga. Kan vi vara överens om att "nervös" är en mer positiv känsla? Den innehåller mer förväntan än jag känner nu. Jag har sökt jobb på ett transportföretag men jag vet inte vilka jobb de har lediga, om det är dag eller natt, fast rutt eller jaga runt bland massa jävla kunder. Herregud vad jag vill slippa kunder just nu! Mest vill jag få köra bil, tjäna pengar och vara ifred. Hålla på med mina kulturgrejer på sidan av. Det händer och har hänt så mycket på sista tiden som snurrar i huvudet, jag kan knappt fokusera på nånting, och särskilt inte skolan. En månad kvar.

söndag 23 april 2017

Slappt oredigerade bilder från Majorna



Idag har jag trampat runt kring röda sten. Egentligen hade jag tänkt gå lite på den där konstrundan men hade inte lust så jag tog en massa kort istället. Här är då själva den röda stenen, och lite av Röda sten.

Plockade havsglas, letade efter rött glas för tur men hittade inget.


Konstgrejset var på Sockerbruket, det är så häftigt!

Där har det legat kedjor på golvet!


Vet inte varför jag ville gå dit, jag tycker alltid 90% av konstrundor är jättetråkiga? Tittade mest på alla ateljégrejer.

Vardagspoesi (?) utanför kyrkan.

Ett av mina bästa dolda ställen. En röd gångtunnel som spelar rymdängelmusik, vid hållplats Vagnhallen.

 Gick hit och gick på toa, och blev skrämd av en jättestor gråslemmig bläckfisk.

Tog sen ett par överexponerade bilder av körsbärsträd (ärligt talat, den största utmaningen där är att inte få med de minst fem andra personerna som tar kort samtidigt på bilden. Tänker mig att det är samma problem vid typ lutande tornet i Pisa) innan jag åkte hem och köpte glass och tittade på Buffy med Anna.

fredag 21 april 2017

Den dummaste konversation jag haft

Jag jobbade ju frivilligt på en loppis ett tag och var där en eller två dagar i veckan och jobbade med ett gäng pensionärer. En gång hittade jag ett konstigt föremål som jag inte visste vad det var, en lång pinne med ett handtag i ena änden och som var avbruten i den andra.

Jag: Margaretha, vad är det här?

Tant 1: jaa, men det vet du väl?

Jag: nej?

Tant 1: men det är ju en sån här... vad heter det, som man... Sture! Vad är det det heter?

Farbror: jamen det är ju en sån ja! Sån där... ni vet?

Jag: nej? Jag har ingen aning, är den inte trasig?

Farbror: nääej! Det är ju en sån... ja. Mona?

Tant 2: jamen det vet ni väl! Det är ju en sån där... som maneeh... *viftar vagt* ni vet.

Jag: nej?? När man vaddå?

Alla: jaa men du vet! När man... vad det nu heter. *pillar med handtaget utan att något händer* *pekar i ospecifika riktningar med pinnen* *hummar självsäkert*

Inga, några, många (så att inga ljud hörs)

Det är för mycket ljud, för mycket människor, för mycket ord och idéer. Jag blundar bort allt och låter bara ljudet vara kvar, andas tills orden blir en ljudkuliss, blir till vågor som sköljer över mig i mörkret.